Jag och boken liksom.
Jag låg och läste min egen bok igår kväll. Gick och la mig tidigare för att få tid att läsa.
Jag läste. Och läste. Bläddrade till sista sidan. Läste igen. Började från början och läste lite till. Slog upp en ny sida, bläddrade snabbt vidare, skummade. Bläddrade framåt några kapitel, slängde korta, hastiga blickar på sidorna.
Som nybliven författare … när man håller sin bok för första gången, läser och tittar på sida efter sida … vilken känsla är mest påtaglig? Hur reagerar man liksom? Där i sängen, ensam med sin egen bok. Äntligen efter två år.
Man får hjärtklappning.
Täcket förvandlades till en elektrisk filt som löpt amok och nått 100 grader, hjärtat rusade och svetten rann. Gråa hår växte med ljusets hastighet, hjärnan gjorde kullerbyttor och jag såg vita små boklådor dansa på rad.
Jag vågar inte öppna boken igen. Jag är livrädd för att hitta stavfel.