Högst till synes välordnade män och kvinnor, säkerligen med riktiga jobb hemma beter sig plötsligt som ohängda ungar. Fram kryper ett språk, en attityd och en respektlöshet gentemot i princip allt … när flyget inte får landa pga oväder på Roms flygplats. Ännu värre blir det när flygplanet får landa, men på en annan flygplats och sedan inte hinner därifrån innan den flygplatsen stänger. Full upprorsstämning bland väluppfostrade svenskar råder när vi bussas av svettig personal till övernattningshotell.
Jag blir alldeles trött. Svenskar runt omkring mig stönar och suckar om det här ”jävla landet” och den här ”förbannade logistiken” och de här ”trötta spaghettiätarna” (jo, detta kom ur en vuxen mun). Först blir jag trött. Sedan blir jag sur.
Ett par informerade jag om att de faktiskt kunde välja andra länder om de inte kunde gilla läget med italiens ev korkade arbetspolitik vilket innebär att när man slutar jobba så slutar man jobba. Oavsett om det står ett plan som ska till Stockholm på fel flygplats. En äldre dam suckade djupt och beklaaaagade sig över att när man i det här landet går på restaurang, ja då får man först en faktura och sedan ett kvitto och herregud det här landet kommer att gå under med förskräckelse så oorganiserat som det är. Då var väl klockan runt 1 inatt och jag var ganska trött men mest trött och jävligt fed-up var jag på svenska idioter så jag sa att jag tyckte att hon inte skulle åka hit något mer då. Om det var så hemskt.
Folk har gått i små grupper och någon och några har kommit till mig och sökt en sympatiplats för att beklaga sig och bilda diskussionsgrupper mot detta förfärliga som hänt oss (ett ugnt par menade att någon borde ringa CNN så att de kom hit och filmade! Herregud, det är ett försenat plan. Inte en terroristattack.) och jag har bara hållt upp handen och sagt att vederbörande för coola ner lite. Spara energin till julhandeln eller nå´t. Det lär inte komma en armada av flygplan bara för att ni står och svär över det folk som egentligen är våra värdar i det land vi besöker just nu. För helvete, skärp er, hem kommer vi förr eller senare. Tagga ner. Ta ett glas vin till. Läs en bok.
Nu sitter jag på flygplatsen igen (kl. 12.39) och det sägs att planet ska vara på väg för att flyga hem oss. Jag skäms över svenskarnas beteende. Bad till och med en gråtfärdigt italiensk tjej som guidade oss till vår specialincheckningsdisk med specialinlämningsband för våra bagage om ursäkt å allas vägnar. Hon sa tack och log lite snett. Själv blev jag utanför. Ganska snabbt ganska ensam då jag inte delade den stora skarans klagovisor. Gruppens samlades i ett gemensamt klagande. Människor förenades. Det var hela Italien det var fel på. Åtminstone alla människor som bodde där.
Klart det är jättejobbigt. Klart man kan bli förbannad. Men hej, det blir inte bättre. Flygen går inte fortare. Man får bara hjärtinfarkt och ödslar onödig energi. Men förmodligen är det för att jag är så lugn nu. Efter en lång semester. Kanske jag har lärt mig lite av italienarna i Terracina. Tare lugnt. Det blir som det blir ändå. Till slut kommer jag fram. Förr eller senare kommer maten.
Att vissa svenska män (varför är det så ofta männen som beter sig som grisar i sådana här situationer?? Fick ni inte chefsjobbet ni ville ha eller?) borde skickas på uppfostringsanstalt är en annan sak. De tog på sig den ansträngande uppgiften att domdera och i allmänna ordalag trycka till den personal som vågade visa sig. Priset tog den man som läxade upp flygkaptenerna när de så äntligen kom med vårt plan. Det brukar vara samma sorts vuxna som beklagar sig över hur ”dagens ungdom” beter sig då och då.
Snyggt jobbat svennar. De som inte vill ha stök och utsättas för oplanerade händelser och mindre naturkatastrofer tycker jag ska stanna hemma.
(Planet som skulle gått från Rom den 30 juli 20.15 avgick till slut den 31 juli runt kl. 14.30. Ett … intressant dygn med en extra natt i Rom och busstransfers hit och dit och matkuponger och allmänt kaos. Men vi kom hem till slut. Norwegian gjorde ett grymt jobb under förutsättningarna.)