Jag skrev ju om frilansare. Sådana som Cruella så klokt sammanfattade till: Ofta drabbas just ungdomar av omgivningens fostringsnit, eftersom kanske särskilt lite äldre personer redan har uppfattningen klar: Dagens ungdom har inte fostrats tillräckligt av dagens föräldrar! Blir en tjong åt bägge håll.
Yngsta dottern har under lång tid jagat sommarjobb. Hon är inte alls den som egentligen vågar kliva in i en butik eller på ett café och fråga. Hon drar sig en miljon gånger och så mår hon illa. Jag pushar och hejar och … pushar igen. Säger att det är inte farligt. In med dig.
I veckan gick hon in till en blomsteraffär i närheten av oss. Via en annan butiksinnehavare hade jag fått höra att kvinnan i den butiken eventuellt behövde folk. Så dottern skickades dit.
Sedan ringde hon och hade gråten i halsen. Och berättade hur ägarinnan snorkigt och med högst oförskämd ton meddelat att det hade hon verkligen inte och varifrån hade detta rykte kommit och det begriper väl vilken unge som helst att man inte söker extrajobb på det sättet och förresten har hon extrapersonal så det räcker.
Snyggt jobbat alla vuxna som bara bevisar att ni är så mycket kortare i rocken än vad ungdomarna är. Men det kanske är det som triggar igång er.