Christina Stielli

Ciao ciao, ci vediamo

TACK för att jag fick blogga här!! TACK för alla fantastiska kommentarer och mail! TACK alla som delat med sig av egna erfarenheter och åsikter och därmed fått mig att tänka nytt och annat. TACK, nu är det dags att lägga ner den här älsklingsbloggen som har fått leva sedan 2007.

TACK alla som har läst, tyckt och reagerat.

Vill du så finns jag självklart kvar på nätet (hur skulle jag klara mig annars?) och kommer att prata om mitt nya manus, mina döttrar som står inför en massa utmaningar, vår Nixon, våra planer för december som kanske inte blir något av, min dröm att flytta till Italien (som snart måste utforskas närmare … ), mitt eget vägskäl (som jag skriver om på min egen blogg idag) och allt runtomkring:

Min alldeles egna blogg och webb
Här är jag på twitter
Min blogg på Boktipset
Här skriver jag ibland om mitt ambassadörsskap för kvinnligt företagande
Information om mig som föreläsare finns på Sveriges Talare och Content talarbyrå

Ciao ciao, ci vediamo.

3 Kommentarer   Permalänk

The only way to do great work is to love what you do *

Upploppet. Snart är jag klar här. På måndag kommer sista inlägget. Sedan går jag vidare med annat ochmycket och jag kommer för alltid att sakna tara-bloggen. Men den har gjort sitt. Nu lämnar jag (snart) plats för annat och andra.

15 saker du behöver tänka på för att inte stå och stampa på samma plats hela livet. Här kommer det jag vill avsluta min lista på 15 saker med. 

9 Vågar du?
Skriv en lista, på ett papper. Skriv ned de orsaker som gör att du inte vågar. Var ärlig mot dig själv. När du spaltat upp anledningarna till att du inte vågar, fråga dig själv vad det värsta är som kan hända. Skriv upp! Skriv ned det allra värsta som kan hända om du inte vågar. När du skrivit ned det, fråga dig själv, ta steg för steg, om du kan hantera det värsta som kan hända. Och när du är klar med det … fundera över vad du vinner på att inte försöka.

10 Vad är motsatsen till att lyckas?
Per automatik säger de flesta att motsatsen till att lyckas är att misslyckas. Men det är jättefel. Motsatsen till att lyckas är att ge upp. Michael Jordan kvalade inte in till basketlaget i high school, han har sagt: ”I have failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed.”
Vi lär oss inte ett smack av att lyckas men vi lär oss allt av att misslyckas och vi utvecklas inte ett dugg om vi inte provar, misslyckas och försöker igen.

11 Disciplin?
Oändligt många frågar mig hur det är att skriva, varifrån jag får min inspiration och när jag åker iväg för att skriva ostört någonstans får jag hälsningar: Hoppas du hittar inspiration där du är!
Inspiration för att lyckas med någonting är absolut ingenting värt. Alltså, det är inte en ingrediens för att lyckas med att nå ett mål eller komma någonstans. Tänk om jag hade förlitat mig på inspiration? Då hade jag alltså varit hänvisad till en hållplats någonstans, väntandes på att inspirationen skulle komma. Aldrig i hela livet att vi kan förlita oss på ”inspiration”. Det handlar om disciplin och disciplin är att göra det du älskar att göra, oavsett omständligheter. Disciplin att avsätta tid, arbeta fokuserat med det du bestämt dig för när du avsätter tid. Då kommer inspirationen men det som bär dig i mål är disciplinen. Att sätta annat åt sidan, att offra annat du vill göra. Det är disciplin.

12 Jantelagen – my ass
Det kommer alltid att finnas människor som inte orkar ta sig för det du tar dig för. Det kommer alltid att finnas människor som av den anledningen (istället för att se på sig själv och sina egna önskningar som man inte vågar ta tag i) slår ner på de som vågar och kan och vill och försöker. Du kan aldrig ändra på en annan människa, du kan bara ändra på ditt eget förhållningssätt. Alltså – stå över de som ojjar sig och kommenterar på ett sätt som är allt annat än positivt. Låt det rinna av. Det är inte någonstans egentligen riktat till dig personligen utan indirekt ett missnöje över att man inte klarar av det man skulle vilja göra, det du gör. Bli en gås. Låt det rinna av. Gå vidare. Låt inte andra människor styra dina handlingar eller ditt mål i livet.

13 Nätverka
Att ensam är stark är kvalificerat skitsnack. Vi behöver alltid någon eller några. När du stakat ut ditt mål och din dröm och din tanke, se till att nätverka med de som kan hjälpa dig på vägen, de som ger energi och inte tar (stor stor skillnad som man ibland märker för sent). Ger du mycket får du minst lika mycket tillbaka. Dela med dig av erfarenheter (och underskatta inte dem), dina kontakter och vad du kan hjälpa till med. Se hellre vad du kan göra för andra än tvärtom, det är då du får utdelning på det du satsat i nätverket. Och gör det med hjärtat. Utan det står sig hela konceptet ganska slätt på lång sikt.

14 Var lite galen!
Spela inte alltid med säkra kort. Du kan aldrig någonsin ha kontroll på allting alltid. Aldrig. Du måste förr eller senare hoppa utan att veta om linan håller. Testa, prova någonting du är hyfsat säker på att du inte klarar av. Och upptäck att mycket som du inte tror går … faktiskt går. Men var lite galen, lite nyfiken. Vad är det värsta som kan hända?

15 Var inte nöjd förrän du är .. nöjd.
Steve Jobs sa:  *“The only way to do great work is to love what you do. If you haven’t found it yet, keep looking. Don’t settle. As with all matters of the heart, you’ll know when you find it.”
Läs om och om igen och en gång till. Du har ett liv på dig. Inte mer.

Varför slösa tid?

2 Kommentarer   Permalänk

8 Det finns inga supermänniskor

Det är lätt att säcka ihop i ljuset av alla dessa supermänniskor som får gjort allt det vi vill göra. Eller nästan i alla fall.

Alla de som likt en ångvält röner framgång på framgång, som lyckas helt enkelt, som kommer på det där som man skulle ha kommit på själv. Som blir så där … framgångsrika.

De skiljer inte så mycket mellan dig och dem. Bara en enda sak och det är på vilket sätt vi tänker.

Det finns nämligen inga supermänniskor, det finns bara de som tänker annorlunda. Och om det bara är det det handlar om … då kanske det är lättare att förstå mina inlägg om att vara nyfiken och om att allt börjar i fantasin.

Låt mig få ge några klassiska exempel. Exempel som säkert versionerats i takt med att de vandrat mun till mun men icke desto mindre är det exempel på människor som har tänkt annorlunda. Inga supermänniskor men däremot nyfikna människor som startade något i sin egen fantasi.

Anders Stål, Lena Madison och Marika Lagerberg besökte Starbucks i USA, la pannan i ett par veck och tänkte att den här idén kanske vi kan ta med hem till Sverige? Inga supermänniskor men de fantiserade och drömde och gjorde drömmen till mål och så öppnade Waynes Coffe 1994.

Den stora sajten tjuvlyssnat.se (som också blivit böcker och tidning) kom till med inspiration av bloggen Overheard in New York. Någon tänkte lite annorlunda när han/hon läste just den där bloggen och vips!

1982 fick Dietrich Mateschitz kännedom om produkter kallade ”tonic drinks”, som var väldigt populära i Fjärran Östern. Hans idé att marknadsföra dryckerna utanför Asien utvecklades medan han satt vid en bar på Mandarin Hotel i Hong Kong. Red Bull föddes, inte av en supermänniska utan av någon som fått höra samma historia som mängder med andra men som tänkte annorlunda och bestämde sig. Ett hyfsat starkt varumärke och ett framgångsrikt företag idag minst sagt.

Det är det enda.

Använd fantasin.
Börja med att drömma för då kommer du att göra det du älskar och det du älskar är du allra bäst på.
Var nyfiken.
Tänk annorlunda.

Tänk så enkelt …

Det här är det åttonde blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

1 Allt börjar i fantasin
2 Plötsligt händer inte ett skit
3 Vad gör du med drömmarna?
4 Åt vilket håll rör du dig?
5 Bättre att förekomma än förekommas
6 Trolla
7 Nyfiken i en trut

1 Kommentar   Permalänk

7 Nyfiken i en trut

Jag twittrade några rader häromdagen. Skrev att jag (i stort sett och oftast) frågar taxichauffören var han kommer ifrån. Både de jag upplever som utlandsfödda och de jag upplever som inte utlandsfödda. Mest spännande är det med de som är utlandsfödda. En kvinna jag åkte med för en tid sedan kom från Kurdistan. Hon var utbildad läkare och vårt korta samtal kom vi in på hennes egentliga yrke. Just detta kan vara avstampet till ett helt annat blogginlägg.

På twitter fick jag den enkla frågan ”Varför?” Och jag kunde inte svara på annat sätt än alldeles ärligt: Jag är nyfiken.

Jag är inget undantag, vill inte proklamera någon slags suveränitet i att klara av någonting. Men jag är nyfiken och tack vare det får jag faktiskt reda på en massa saker, framförallt får jag reda på mycket om andra människor. Jag drar mig nämligen inte för att fråga, vara nyfiken.

Det som fascinerar mig är vårt sätt att direkt och självklart (det är ganska självklart) kategorisera andra människor. Vi vill packa in folk i fack, de blir lättare att förstå då, allt blir enklare att greppa. Och vi vill greppa saker. Vi vill förstå. Men du kan aldrig någonsin ”greppa” någon utan att först ha varit nyfiken. Vi kan aldrig kategorisera och säga att tonåringar är si och pensionärer är så. De som jobbar med reklam är si och de som jobbar i storkök är så. Varje individ är unik med sin egen historia och de vi möter flyktigt, på bussen, i en korridor, i affären … kan se ut på ett sätt så att vi ganska omgående kategoriserar, tilldelar ett fack. Och det är i sig okej, bara vi inte torgför den bräckliga åsikten eller uppfattningen.

Om jag alltid gör som jag alltid har gjort så kommer jag alltid få samma resultat som jag alltid har fått.

Så vad händer om jag tar bussen åt det andra hållet? Om jag tar en annan väg till jobbet? Vad händer om jag börjar prata med en person på bussen? Vad händer om jag handlar i en annan butik, går på ett nytt gym? Tänk om jag skulle anmäla mig till en kurs i knyppling? Italienska för

Att vara nyfiken är A och O. För att komma vidare i livet, utvecklas och nå drömmar, nå mål … så måste vi vara nyfikna. Och det är också att släppa sargen, det är också att hoppa bungyjump utan att ha helt klart för sig hur lång linan är. Att prata med en främmande människa i en taxi eller på bussen är att släppa sargen men tänk vilken utväxling det kan bli! Tänk vilka möten man skulle kunna missa?

Nästa del i den här lilla serien handlar just om att vara nyfiken och varför det är viktigt i möten med andra människor. Varför det är viktigt att vara så nyfiken att man tar en annan väg, en annan plats än den man är trygg och bekväm med. Mod har med saken att göra också. Förstås. Men kanske vi blir modigare om vi vill utvecklas? Kanske vi blir modigare om vi vill vidare? Kanske vi blir modigare om vi fattar att om vi alltid gör som vi alltid gjort så kommer resultatet alltid att bli som det alltid varit.

Det här är det sjunde blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

1 Allt börjar i fantasin
2 Plötsligt händer inte ett skit
3 Vad gör du med drömmarna?
4 Åt vilket håll rör du dig?
5 Bättre att förekomma än förekommas
6 Trolla 

 

4 Kommentarer   Permalänk

6 Trolla

Det börjar i fantasin där du slipper tak och väggar och andra begränsningar för fantasin har ingenting sådant. Den lider inte ens av det ekonomiska läget i världen idag. Lägg därtill vetskapen att vad du än vill ska hända i livet så måste du med all sannolikhet göra någonting själv. Kanske det mesta. Det innebär att du möjligen och sannolik får offra tid du tänkt lägga på annat, kanske dra ner på din levnadsstandard och lägga ner andra hobbyprojekt och då pratar vi om drömmarna, de som kommer av fantasin och de vi kan värdera ganska enkelt. Är drömmen någonting du verkligen vill genomföra och hur mycket är du beredd att satsa på en skala?

Ganska snart märks vilken dröm som sticker ut mest, vilken dröm som håller längst. Och som sagt nej, det är inte (i första hand) drömmar som ska ge dig Nobelpriset du behöver vaska fram. Det är förklarat i inlägget som handlar om just drömmar.

Vi låtsas för en stund att den av mina drömmar som till slut håller, den jag vill våga gå i riktning mot, den jag vill släppa sargen för att testa är:

Jag vill ta svart bälte i karate.

Enkelt. Inte så komplicerat mål men ett som (vi låtsas) jag har drömt om i 20 år. Det enklaste i allting är att trolla till det här så att det blir ett mål. Och det är nu det kan bli läskigt. Det är nu det är dags att släppa sargen om jag vill någonstans.

Jag börjar med varför.

Jag vill ta svart bälte i karate för att (och här går det inte an att skriva att anledningen är att jag drömt om det i 20 år) jag vill kunna försvara mig.

Vidare tar jag reda på när det här ska vara klart. När jag ska ha nått mitt mål.

Jag vill ta svart bälte i karate för att kunna försvara mig senast 2014.

Här kan man göra det lite läskigare ändå:

Jag vill ta svart bälte i karate för att kunna försvara mig senast den 15 juli 2014.

Klart.

Vissa drömmar kräver ytterligare definition av målet men nycklarna är varför, när och ibland var. Huret kommer sedan.

Jag vill ta svart bälte i karate för att kunna försvara mig senast den 15 juli 2014.

Sug på den du. Men sätt framför allt upp den någonstans. Skriv in i kalendern, memorera.

Utan att du tänker på det har du startat en utveckling. Utan att du tänker på det har du börjat en rörelse och någonstans kan du förmodligen till och med se dig själv där, på mattan, när det svarta bältet utdelas. Senaste den 15 juli 2014.

Det här kan låta som rappakalja och är det säkert för en del. För mig är det livsviktigt eftersom jag är målfokuserad, måste ha mål för att utvecklas vilket jag måste känna att jag gör hela tiden. I stort som smått skriver jag ner mina drömmar. Känner och klämmer på dem och så drar jag. Eller lägger undan dem.

Inte så mycket hemskt kan hända om du testar och ett mål är ingenting annat än en tidsbestämd dröm.

Det här är det sjätte blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

1 Allt börjar i fantasin
2 Plötsligt händer inte ett skit
3 Vad gör du med drömmarna?
4 Åt vilket håll rör du dig?
5 Bättre att förekomma än förekommas

 

Kommentera   Permalänk

5 Bättre att förekomma än förekommas

Det går att ge upp en dröm men jag vill aldrig ge upp möjligheten att arbeta mot en dröm. Världen förändras och våra liv ser annorlunda ut år från år, klart att drömmar kan variera. Men ge inte upp möjligheten att jobba mot en dröm, stanna inte upp, rör dig i riktning mot det du skulle vilja ha, bli eller göra.

Imorgon vill jag bena ut det här med drömmen men innan det blir mer detaljerat, och på så sätt ännu mer verkligt, kan det vara bra att förekomma sånt som gör att man lägger undan drömmen och slänger in en vittvätt istället.

Enkelt. Och jag föredrar själv att skriva ner saker. Det blir naket då, det blir inte alls lika monstruöst stort som det kan vara i huvudet:

- Vad är det värsta som kan hända om du satsar på det där?

- Vad kan du göra om det värsta som kan hända händer?

- Vad kommer att hända, hur kommer det att se ut om du inte försöker?

Bättre att ta tjuren vid hornen nu så att man kan koncentrera sig på utvecklingen i lugn och ro.

 

Det här är det femte blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

1 Allt börjar i fantasin
2 Plötsligt händer inte ett skit
3 Vad gör du med drömmarna?
4 Åt vilket håll rör du dig?

 

Kommentera   Permalänk

4 Åt vilket håll rör du dig?

Det är viktigt att poängtera att man faktiskt inte alls behöver röra sig, utveckla någonting eller ens drömma om något. Jag tror inte att det är ett krav för att bli lycklig men personligen vill jag inte chansa. Det måste finnas så mycket i mitt liv som jag kan uppleva om jag vill själv och det måste finnas så många möjligheter som jag kan ta tag i om jag så önskar. Jag satsar inte allt på ett kort och skiter i att prova och vara nyfiken.

En man som var dryga 80 år sa till mig, några veckor innan han sedan dog, att han ångrade sitt liv så. Jag tror att jag mer kommer att ångra det jag inte gör än tvärtom.

Låt oss låtsas då att vi vill röra oss. Framåt. Drivna av nyfikenhet och förväntan och upptäcktslusta. Åt vilket håll rör vi oss då? Vart är jag på väg? Vilken riktning har jag just nu stakat ut?

Gå tillbaka till den där drömmen du hittade. Den som fick full poäng. Den du ville genomföra och var beredd att satsa hårt för att uppfylla. Däri ligger din riktning. Och nu kan det bli så läskigt att man nästan vill resa sig upp och gå ett varv runt rummet.

Men varför ska du inte satsa på det du bär inuti som en dröm? Vad har du att förlora? Vad är det värsta som kan hända?

Att lämna fast mark, dvs den trygghetszon som din vardag faktiskt är, är ju vettlöst läskigt. Det är, om något, att släppa sargen, att hoppa bungyjump utan att veta hur lång linan egentligen är … Men det är här vägskälet dyker upp, det är trots allt här jag kan välja. Välja mellan att sitta kvar där jag har det bra och bekvämt och där jag kan förutse det som ska hända imorgon, till helgen, nästa år, eller så väljer jag att börja röra mig i den där drömmens riktning om så bara med ett litet myrsteg.

Det är ju inte så svårt att förstå att om du gör som du alltid har gjort så kommer resultatet att bli som det alltid har blivit och om du tänker som du alltid har gjort så kommer du att agera som du alltid har gjort.

Det första steget behöver inte föregås av en fanfar eller ens tidsbestämmas som om man ska börja en ny diet eller lägga ner en dålig vana. Det första steget tar du faktiskt i tanken och det är inte så flummigt som det kan tyckas.

Det blir enklare med ett exempel. Låt oss säga att jag drömmer om att läsa till psykolog, bara för att ta någonting. Det är min dröm. Det vill jag och det är jag beredd att satsa på. Så långt har jag kommit. När jag nu ska leva som en drömmare, ta ett steg i den riktningen går jag runt med den drömmen som ett nytänd lampa ovanför huvudet:

På bussen på morgonen: Tänk att jag ska bli psykolog.

På jobbet: Ja, här kommer jag inte att vara för evigt, jag ska ju bli psykolog.

På promenaden: Undrar om man ska ha en egen mottagning sedan när man blivit psykolog?

I affären: Tänk sen när jag blir psykolog, då kommer jag kanske att analysera alla konstiga människor jag möter.

DÄR är riktningen. Du har omedvetet (?) satt igång en rörelse hos dig själv och det kommer att bli som det blir när vi t.ex. ska köpa ny värmepanna till huset … plötsligt ser man värmepannor precis överallt. När du nu ska bli psykolog och går runt som en sådan redan (!) kommer du att titta extra på tv-program som handlar om det, snappa upp artiklar som rör sig i det området och kanske till och med hitta människor som passar in i dina drömmar.

Jag hade en dröm en gång. En dröm om att jag skulle skriva en bok. Det var viktigt för mig och jag fantiserade mycket om hur det skulle bli, hur jag skulle göra. Jag fantiserade och såg framför mig hur jag satt där och skrev och hur förlaget jublade när de fick mitt manus och hur jag blev en framgångsrik författare, känd över hela världen och rik som ett troll.

Jag började leva som en drömmare. Jag var ju i princip redan en författare!

Det jag gjorde som drömmare var att rikta in mig på vad jag ville bli, vad jag ville göra. Vad jag ville ha. Jag hittade en riktning. Och började omedvetet och medvetet dra mig åt det hållet. För att jag levde som en drömmare.

Testa. Det värsta som kan hända är att du börjar röra dig i riktning mot en dröm du bär på.

Det här är det tredje blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

1 Allt börjar i fantasin
2 Plötsligt händer inte ett skit
3 Vad gör du med drömmarna?

2 Kommentarer   Permalänk

3 Vad gör du med drömmarna?

Jag var på en skola och föreläste i våras. Det var ca 300 gymnasieelever i lokalen och i min föreläsning kom jag till avsnittet om drömmar. ”Vad drömmer du om?” frågade jag och fortsatte: ”Ta en minut och fundera på vad du drömmer om!” Publiken tystnade, lite mummel i bänkraderna och så var minuten slut och jag sa att ingen behöver redovisa. Bara behåll den där drömmen eller de där drömmarna för dig själv. Sa jag. Då räcker en kille upp handen: ”Jag drömmer inte om någonting”, sa han.

Kan det vara den största förlusten? Borträknat de vi saknar, de som gått bort, den som lämnat. Kan det vara en av de största förlusterna? Att inte ha en enda dröm.

Jag utmanade honom. Han hängde med. Jag frågade om han inte hade en enda sak han önskade att han kunde göra, bli eller ha. Jovisst, det fanns en del när vi började bena ut vad en dröm kan vara. Till slut kom han fram till att han faktiskt nog hade en dröm. Han drömde om att cykla jorden runt och när han sa det såg jag på honom att han tänkte att just detta kanske inte höll måttet för en ”dröm”. Drömma ska man ju göra om stora grejer. Världsfred och att ingen behöver svälta. Att vi kan utrota alla dödliga sjukdomar och att ingen behöver vara fattig. De som satt runt omkring honom kvävde skratt. Cykla jorden runt?! Inte en enda sa HEJA! Fan vad bra.

Varenda en av oss bär på en eller flera drömmar. Och ibland avfärdar vi själva drömmen med att den inte är tillräckligt bra, inte tillräckligt stor, inte genomförbar, inte möjlig, bara löjlig. Men drömmen bär med sig större betydelse än man kanske allra först tänker på. Drömmen bottnar ju i din själ och är en produkt av dig, dina erfarenheter, dina virriga stressade tankar. Och en dröm har inga förutbestämda mått. Den ska inte passa in i någonting. Din dröm är bara din. Min dröm är bara min. Det finns ingen definition på hur en dröm ska se ut. Den kan vara vad och var som helst. En dröm är det du själv, alldeles själv och kanske i hemlighet bär runt, den tanke som lägger sig tillrätta därinuti och bara väntar på att få rätt tillfälle för att blomma ut.

Okej, det finns drömmar som faktiskt är menade att vara just drömmar. Alla drömmar är inte att förverkliga. Jag drömmer om att ingen ska behöva vara olycklig, ingen ska behöva dö innan åldern tar ut sin rätt, cancer ska inte finnas någonstans någon gång och i morgon vill jag vinna en miljard. En del drömmar är för alltid drömmar. Men det finns andra slags drömmar som vi är skyldiga att plocka upp och vrida runt lite på. Vända och inspektera. Ska det här förbli en dröm eller ska jag faktiskt göra någonting åt den? Vill man spetsa till den här drinken något så kan man faktiskt fråga sig själv: Jag har kommit hit i livet nu (och så skriver man in sin ålder … ). Ska den här drömmen åka med ett tag till eller ska jag faktiskt göra någonting åt den? En sak är tämligen säker, vi har alla ett liv på oss och som sagt, oklart hur långt.

Men drömmar kan vara flyktiga. Svåra att få fatt på. Drömmar kommer inte med en affärsplan och en to-do-lista. Ibland är drömmen väldigt diffus men jag tror att det är just i drömmen som vi ska göra avstampet. Jag tror att det är där vi hittar det vi brinner för, det vi verkligen vill, det vi allra innerst inne faktiskt önskar mest. Och tänk om det är så? Då förtjänar drömmen att åtminstone bli synad i sömmarna …

Vill man plocka upp en dröm och vill man bestämma sig för att inte svika den där drömmen man burit på i ett eller fyrtio år så kan man testa den lite. Man kan testa alla drömmar man har. Du kan testa en dröm i taget.

Skriv ner en dröm. Skriv hur du vill.

”Jag vill bli slaktare.”

”Jag vill ha en miljon.”

Drömmar kan se olika ut.

Skriv ner din dröm eller skriv ner alla drömmar du har. Det går bra att ösa. Långa listor, listor med en enda liten punkt, en enda mening eller listor långa som pappret på en toarulle.

Ta ett steg tillbaka sedan. En dags vila, en vecka. Ta upp den igen och gradera hur mycket du vill genomföra respektive dröm och hur mycket du är beredd att satsa på respektive dröm.

Så här: Låt oss leka med tanken att jag drömmer om att vandra i Nepal. Att jag har drömt om det i tre år och att tanken har legat och gnagt lika länge. Att jag avfärdat min dröm samtidigt som den växt i samma takt. Jag har hastigt konstaterat att det aldrig kommer att gå, att jag nog inte har råd, att det nog är farligt. Men nu skriver jag ner den där drömmen. Nu ska jag testa om den håller mina mått.

Så tar jag en promenad eller springer en runda eller några veckor då jag pysslar med annat och så kommer jag tillbaka till min drömlista. Varje dröm jag har graderar jag på en skala från 1 till 10 bestämmer jag hur mycket jag vill genomföra drömmen och hur mycket jag är beredd att satsa för att förverkliga min dröm.

Min dröm om att vandra i Nepal får 10 av 10 på frågan hur mycket jag vill genomföra den drömmen och den får 4 av 10 på frågan hur mycket jag är beredd att satsa på den.

Ganska snabbt ser jag var drömmen hör hemma för mig, just nu. Det får förbli en dröm. Eller kanske rentav något jag skiter i att drömma om för det var nog inte så viktigt ändå för jag har själv kommit fram till att jag inte är beredd att satsa mer på den än 4 av 10. Drömmen om att vinna 1 miljon får kanske 1 av 10 för mer är jag inte beredd att satsa så då lägger vi undan den drömmen också. Och koncentrerar oss på det som det faktiskt kan bli någonting av.

Varför jag gör så här är för att jag tror att det är i drömmarna vi hittar det vi verkligen vill med det livet vi har och jag menar att vi är skyldiga det liv vi har att förvalta att ta reda på vad vi önskar. Sedan är inte allting genomförbart men tänk om något är det? Allt är inte genomförbart just precis nu men tänk om det är det om sju år? Och som sagt, ingenting händer plötsligt. Bara för att jag har en dröm innebär det inte att den kommer att falla in om jag inte faktiskt, gör någonting åt det hela.

Jag har min drömlista. Och jag har en dröm som får 10 av 10 på skalan, på båda frågorna. Den siktar jag på.

Gör en drömlista. Värdera de där drömmarna. Någonstans finns kanske det som får full pott, drömmen om att måla om huset, springa en mil … Oavsett så kommer du i någon dröm hitta en trampolin som erbjuder en studs vidare någonstans till någonting som du verkligen vill. Och om man vill och vågar skriva ner och hitta den där drömmen som blir en fullpoängare och alldeles kristallklar så kan man spara den till imorgon då jag ska försöka beskriva vad jag tror att man kan göra med den här råvaran, den här basen, det här avstampet som jag vill tro finns i en (eller fler) av våra drömmar.

Det här är det tredje blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

1 Allt börjar i fantasin
2 Plötsligt händer inte ett skit 

 

4 Kommentarer   Permalänk

2 Plötsligt händer inte ett skit

Ibland kan jag befara att vi har en hel generation som saboterats av Trissreklamen. En hel generation sitter med armarna i kors och väntar på det plötsliga. Det som ska förändra livet och allt. Det som ska lyfta till oanade höjder, ära och berömmelse. Upptäckten av de fantastiska egenskaper och talanger du har.

Ibland undrar jag om det finns en hel generation kvinnor som tror att de får oväntat besök i form av en hunk som firas ner i helikopter och landar i poolen.

Plötsligt händer inte ett skit. Jo, möjligen kan det plötsligt hända att vi blir prejade av en cyklist eller att vi sätter foten i hundbajs som någon inte plockat upp på trottoaren. Så mycket annat händer inte så väldigt plötsligt och livsfarligt för den tid vi har att förvalta är att tro så.

Det trattas ner till detta enda: Du är själv ansvarig för vad som händer. Och inte händer. Allt mynnar till slut ut i att du själv är ansvarig för att vara nöjd, må bra och försöka få det du önskar men så oändligt mycket lättare är det att lägga över det på någon annan, på någonting annat. Ansvar är tungt. Ansvar för egen tillvaro och eget liv är tyngst. Och ändå är det just det som varenda en av oss har.

Låt mig förtydliga något nu. När jag skriver att du själv är ansvarig för vad som händer menar jag inte det som ingen av oss kan rå på. Det som ingen av oss kan arbeta oss ifrån, det ingen kan undkomma eller skapa komplett skydd för. Död, sjukdomar, vidriga olyckor, ofattbara tragedier. Det är inte det jag skriver om här men jag ska ändå återkomma till just detta lite senare.

Den krassa verkligheten är ju att ingen någonsin kommer att ringa på din dörr och säga att du äntligen blivit upptäckt för de fantastiska egenskaper och talanger som du har. Inte om du inte har jobbat häcken av dig för att visa just detta. Och det är här jag menar … att ingenting händer plötsligt.

Jag har mött många som har sagt att jag hade en sådan tur som fick en roman utgiven av ett förlag. Men det var inte någon tur. Inte någonstans en slump. Det var arbete och målfokus och åsidosättande av andra saker jag ville göra och ha. Det var (och är) uppoffringar och tid och sömnlösa nätter. Det är en tro och övertygelse som blir raketbränsle för att orka. Det är ingenting som plötsligt händer och ansvaret för vad vi vill ska ske, förändras eller hända, ligger i var och ens knä. Det går sällan eller aldrig att skylla på någon annan om det inte blir som man ville ha det.

Sitter du på en arbetsplats där chefen är en idiot och kollegorna är en annan variant av idioter och arbetsuppgifterna är långt ifrån vad du är nöjd med så är det ingen annans uppgift än din egen att ta dig därifrån.

Fattar du inte matten i skolan trots att du försöker och vill kan du inte luta dig tillbaka förrän du fått en lärare som kan berätta så att det blir tydligt. Det är ingen annans uppgift än din egen (tyvärr) att säga till att du behöver annan hjälp. Om du vill fatta relationer och ekvationer och dimensioner.

Och även om du anser att det är samhällets fel att du inte har lönen du anser dig vara värd eller att du inte får det du tycker är rättmätigt så kommer ingen att komma till dig och ändra på allt om du inte själv gör någonting åt det. Och att klaga över situationen är inte att göra någonting åt något.

Men vänta lite nu … vad säger jag? Visst var det väl så att jag, när jag hade 5,50 kvar i min plånbok när det var fyra dagar kvar på månaden, klagade över en alltför låg lön för ett hårt och ansvarsfullt arbete? Visst finns det orättvisor. Jag vet att det finns människor och situationer som styrs av förutsättningar som är svåra eller omöjliga att rå på. Jag vet att det finns människor som råkar ut för ofattbart lidande, grundlösa sorger och obotliga sjukdomar där döden flåsar i nacken. Men fortfarande. Det grymma ansvaret för hur du ska klara det, hur vi ska förhålla oss till det som livet för med sig, ligger i vårt eget knä. Om än med hjälp som vi alla måste ta ibland och ofta. Men det bottnar hos mig. Jag väljer.

You have to accept whatever comes and the only important thing is that you meet it with the best you have to give.

Mycket kan vi inte råda över men det hjälper föga att sitta ner med armarna i kors och beklaga sig. Det handlar om att förhålla sig till situationen. Att protestera högljutt över en låg lön, ett tradigt arbete, en familjesituation som inte gör någon glad, ett kommunalt bussbolag som aldrig är i tid, tar den energi du behöver för att komma vidare. Att lära sig att förhålla sig till det som inte känns bäst är en konst men det är viktigt. Citatet ovan räddade mig under en period. Jag målade bokstäverna på min sovrumsvägg och läste noga, varje morgon och varje kväll. Ibland kunde jag konstatera att jag inte hade mött min situation med mitt allra bästa, med det jag orkade för stunden. Ofta kunde jag somna med känslan av att jag hade gjort mitt bästa. Att jag, trots sorg och panik ändå hade hållit huvudet ovanför vattenytan.

Vi har två val om vi vill komma vidare. Antingen förhålla oss till det vi inte tycker känns okej eller ändra på det som inte känns okej. Och nej, vi kan inte ändra på alla situationer men vi kan ändra på hur vi förhåller oss till varje situation. För ingenting händer plötsligt. Utgå ifrån att ingen annan kommer att fixa det du är missnöjd med, det som skaver, det som gör ont, det som får dig att ligga sömnlös om nätterna. Inget av de två valen är per se rätt eller fel. Det avgörs av var och en och ingen kan någonsin äga sanningen förutom du. Och minns att ingen av oss orkar jämt. Man orkar kanske mer sällan än ofta men skyldigheten emot oss själva är att i alla fall göra sitt bästa. Och det är långt mer än tillräckligt.

Men att acceptera är svårt och mycket måste vi acceptera och svälja. Mycket i livet kan vi inte rå på förutom vårt eget förhållningssätt. Men istället för att klaga och orera över de orättvisor du tycker faller över din väg bör du lägga energi på att se vad du kan förändra. Steget kan tyckas vara ändlöst. Så långt och oöverkomligt att det nog inte ens är värt ett försök. Men börja i det lilla. Börja med att sluta beklaga dig över att din situation inte är vad du vill att den ska vara. Börja med att sluta beklaga dig över människor du aldrig kommer att kunna förändra (den bittra sanningen är ju att vi bara kan förändra oss själva …). Börja med att lägga energin på att hitta en liten lösning, en liten tanketråd som kan ta dig vidare för när du sparar energi på att beklaga dig kommer du att kunna ta ut det kapitalet för att komma framåt. Växelkursen här är nämligen mycket förmånlig eftersom det krävs mer energi att beklaga sig över saker, samhällsstrukturer, annat folks beteende, regler och situationer än vad det krävs för att ta hand om dig själv och ta dig själv därifrån, eller acceptera situationen.

Förväxla inte detta med att vi nu alla ska bli egoistiska mähän som slutar påverka orättvisor och situationer. Det är en helt annan sak. Att kämpa för att någonting ska bli bättre är inte samma sak som att beklaga sig över att någonting inte är bra.

Det finns undantag. Det finns exempel på människor som rönt framgångar som kom av en slump, en upptäckt, en plötslig händelse. Men att förlita sig på undantag är riskabelt och slösar tid du kan ägna åt att påverka din egen situation.

Det där du funderat på att göra i flera år. Den där kursen du spanat på det senaste halvåret. Den där tanken om att man kanske skulle fjällvandra, det du funderat på sedan barnen blev stora men aldrig gör. Den där känslan du burit på under en tid, den där känslan av att du kanske skulle plugga ett år. Eller faktiskt söka det där drömjobbet. Det där bokmanuset du har helt klart i huvudet, det som bara ska ner på papper.

Ingenting händer plötsligt. Du kommer sannolikt inte att få oväntat besök bara för att du sätter på en kopp kaffe. Det börjar hos dig. Och mig. Det finns en payoff, en s.k. slogan som håller långt och länge: Just do it. Det värsta som kan hända är att någonting plötsligt händer för att du bestämmer dig för att något ska hända.

 

Det här är andra blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

1 Allt börjar i fantasin

6 Kommentarer   Permalänk

1 Allt börjar i fantasin

Astrid Lindgren sa: ”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi”.

Uttrycket är explosivt om man stannar till och tänker efter. Det är ganska klyschigt och tomt om man inte är intresserad av att verkligen sätta sig in i sprängkraften eller intresserad av att utvecklas. Om man vill stå kvar och stampa på samma fläck i hela livet kan man helt enkelt skita i vad det egentligen innebär.

Många krig, varje uppfinning, varje framgång, många mord och fruktansvärda brott … det mesta börjar i vår fantasi. Men det är också där som mycket slutar.

”Tänk om jag skulle klippa en helt ny frisyr och färga håret blått?”

”Tänk om jag skulle lära mig rida!”

”Tänk om jag skulle starta ett företag som hyr ut personal till arbetsplatser som behöver?”

”Tänk om jag skulle starta ett kaffeställe som bara serverar 20 olika kaffesorter i pappersmuggar?”

”Tänk om jag skulle skriva en bok om en pojke som går i trollkarlsskola?”

”Tänk om man skulle sy ihop en slags sele som kan kunde hänga ungen i och ha på magen så att man kan använda båda händerna när man går och handlar?!”

”Jag tänkte på en grej, tänk om man skulle ha en liten grej som känner av när man backar med bilen om man är för nära att köra in i något??”

”Alltså, det är ju jättemånga som verkar ha problem med att komma på middagen, tänk om jag skulle bara kunna köra ut mat i påsar till folk … och lägga ner ett receptblad så att de slipper tänka??”

Först händer det i fantasin, i en tanke som passerar alldeles hastigt och plötsligt. I det huvud som har resonans och där luften är syrerik och där den dömande sidan ligger lågt växer fantasin av sig själv. Den när sig själv när vi tillåter oss att gå vidare i den absurda och svindlande tanken som allt började med och så kommer vi in på nya vägar, in i nya fantasier som binder ihop allt till en enda fantastisk tanke. Det börjar i fantasin.

I ett huvud med trånga gångar, där det knappt finns ståhöjd och där den dömande sidan vältrat sig ut över det som skulle kunna leva uppstår tanken ändå, den där hastiga och plötsliga: ”Tänk om jag skulle skriva en bok om en pojke som går i trollkarlsskola?” och i samma sekund som den tänks mals den ner till ingenting för fantasier är bara fantasier och ingenting man kan hålla på att lägga tid och tanke på när det finns så mycket annat som man behöver tänka på och oroa sig för. Viktiga saker. Sådant som är på riktigt. Som vad som ska handlas till helgen och hur jag ska göra med övertiden jag måste ta igen på jobbet. Och inte minst pulvriseras den där fantasin av vårt eget dömande: Vad fånigt. Herregud, det har någon redan gjort, det är jag säker på. Som att det skulle vara någon i hela världen som vill läsa om någonting sånt.

Utan människor med fantasi och huvuden med resonans och syrerik luft skulle världen se annorlunda ut. Och mångas liv också.

För att göda fantasi krävs både mod och galenskap. För att utveckla fantasi krävs ännu mer av det där. Tillsammans med det barnsliga tillåtandet, att det är okej att fantisera om precis vad som helst. Och kanske någonstans så ett frö till någonting som skulle kunna välta berg.

Det krävs också att man ibland välter sig själv. Tänker … som många tjatar om … outside the box. Ett uttjatat uttryck, jag vet, men vi tjänar på att hoppa upp på läktaren, ta en tur med en helikopter över allt det som är vår verklighet och tänka upp-och-ner. Fram-och-bak. Se saker i ett annat perspektiv, från ett annat håll. Utmana oss själva att fantisera. För 20 år sedan hade vi skrattat åt fantasin som Jerry Baldwin, Zev Siegl och Gordon Bowker hade tillsammans med Alfred Peet, att sälja kaffe i pappmuggar. Idag har Starbucks 17 009 köpställen i 55 länder. De tänkte inte i redan inkörda självklara spår, de vände upp och ner på någonting och skapade en helt ny produkt, ett helt nytt sätt för oss att dricka kaffe.

”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi”

Att inte fantisera är att svika sig själv och gå förbi de möjligheter som finns! Öva i leken med barnen. De kan konsten. Go crazy! Ingenting hemskt kan hända. Du kommer att gå runt och le åt dig själv när du uppfinner saker som ingen har tänkt på, när du kommer på lösningar som ingen vet att de saknar. Det värsta som kan hända är att du får en idé.

Det börjar här. Det börjar i din fantasi. Inte i någon annans. Använd den! Öva, träna, fantisera! Det finns inga som helst gränser.

Det är hos dig det börjar. Det är det allra mest häftiga och på samma gång det allra mest skrämmande.

 

Det här är första blogginlägget av 15 där jag vill skriva om vad jag tror är viktigt för den som inte vill stå och stampa på samma fläck i hela livet att läsa.

8 Kommentarer   Permalänk